Inledning

I en annan artikel på denna webbplats skriver jag, att en möjlig åtgärd är att visa ut eleven från klassrumet om denne inte rättar sitt uppträdande och fortsätter att störa sina kamrater. Det kommer ibland frågor om detta, om det är lagligt, om det är rätt, om det är lämpligt och mycket mer.

Det kan därför vara på sin plats att närmare fundera lite över omständigheter och konsekvenser och annat man behöver tänka över i en situation där utvisning skulle kunna ske.

Utvisning ur klassrummet ur ett juridiskt perspektiv

5 kap Skollag

Utvisning

7 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan får en lärare eller en handledare som avses i 21 kap. 13 § visa ut en elev från undervisningslokalen för högst återstoden av ett undervisningspass, om

eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt, och
eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren eller handledaren.

I princip kan det gå till så att:

Eleven stör
Läraren uppmanar eleven att sluta (villkor 1)
Eleven fortsätter (villkor 2)
Läraren visar ut eleven (eftersom villkoren uppfylls)
Eleven går ut och vistas utanför klassrummet eller annan anvisad plats (ansvar för tillsyn gäller fortfarande)
Lektionen fortsätter utan störningar
Läraren kan ta in eleven igen om det bedöms lämpligt annars fortsätter utvisningen tills lektionen slutar som längst
Läraren dokumenterar utvisningen

Enkelt men det kan bli mer komplicerat. Om det skulle uppstå handgemäng kan det påstås att läraren kränkt eleven. I ett sådant fall råder också omvänd bevisbörda.

Bevisbörda

14 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.

Hur fungerar lagen i praktiken

Ett sätt att berika sina funderingar är att ta del av domar i liknande ärenden. Läser man i www.lagen.nu så framgår intill de olika paragraferna om det finns rättsfall med länkar till dessa. När det gäller utvisning har jag inte inte hittat exempel på prövningar i juridiska processer om utvisning i sig. Däremot om formerna för att visa ut en elev om eleven inte lämnar rummet självmant.

När lärare gör fysiska ingripanden i situationer där elever vägrar göra som läraren säger, händer ibland det som kan bli problematiskt. Det är svårt i förväg att säga att det ena eller det andra är OK. Det visar sig i efterhand om det sker en prövning.

I många fall är det så att huvudmannen hellre betalar det skadestånd som begärs för att det är billigare än att driva en process med kostnader för advokat, och inte heller dålig press i media.

I en del ärenden har kommuner motsatt sig skadestånd och resulterar i processer som tar lång tid, så lång tid att de inblandade som är på skolan, elev och lärare, hinner sluta.

NJA 2016 s 596

En elev störde lektionen och spottade läraren i ansiktet efter flera tillsägelser. Läraren gav eleven en örfil, men ångrade sig genast och bad om ursäkt till eleven och till hela klassen och ringde upp föräldrarna efteråt.

Läraren fälldes i tingsrätten för ringa misshandel och böter. Domen för misshandel vann laga kraft och överklagades inte.

Barn och elevombudet (Skolinspektionen) förde talan om att huvudmannen skulle betala skadestånd 20000kr.

Ärendet om skadestånd gick hela vägen. Tingsrätt och Hovrätt ogillade skadeståndskravet. HD (Högsta Domstolen) sänkte kravet till 5000kr men var inte enig. Två av råden menade att kränkningen var ringa och att skadeståndet skulle ogillas. Processen från händelse till dom i högsta instans tog 4 år.

I domen sägs

”I det aktuella fallet var situationen sådan att visst kroppsligt ingrepp var befogat. Eftersom eleven inte lydde hade läraren t.ex. fått ta ett stadigt tag i hans arm för att leda ut honom ur klassrummet i syfte att tillrättavisa honom i avskildhet.”

Detta är en vägledande dom och senare rättsfall hänvisar till denna dom beträffande fysiska ingripanden.

Ett annat ärende

En lärare har prov med en klass. En elev filar med sin linjal mot bänken. Läraren uppmanar eleven att sluta vilket eleven vägrar. Läraren släpar ut eleven ur klassrummet och håller eleven stadigt i handlederna. På vägen ut slår eleven i flera bänkar.

Barn och elevombudet för då talan att huvudmannen/kommunen ska betala 15000kr i skadestånd. Kommunen vägrar. Tingsrätten beslutar att skadeståndstalan ogillas. BeO överklagar till Hovrätten och HD som avslår prövning.

Händelsen inträffade 2008. Tingsrättens dom kom 2014. Ärendet avslutades 2016. Eleven var vid händelsen 12 år.

Tid för eftertanke

Jag propagerar för att läraren behöver tänka efter före, eller i vart fall inte handla oövertänkt i stunden. Jag har full förståelse för att så inte alltid sker, men menar ändå att det är något en lärare behöver träna sig på att göra. Allt behöver inte lösas i stunden.

Om det nu inte finns tid, är det tyvärr också så att det kan hända saker man tvingas ägna en förfärlig massa tid åt. Det bör vägas mot alternativet att ibland välja att inte göra något alls.

Det går alltid i stunden att göra så att läraren konstaterar faktum, att hen inte vet vad man borde göra. Det kan också meddelas eleven i stunden.

”Jag noterar att du hela tiden stör trots att jag sagt till dig. Det är inte OK. Jag får återkomma till dig när jag funderat på detta.”

Ett annat sätt är att tänka efter mer generellt inför tanken att något kan hända och då fundera över vilka alternativ som står till buds. Eller som jag skriver längre fram i texten, att ”förarbeta”,

Hur kan man visa ut en elev?

I det akuta läget

När det gäller utvisning är det en akut åtgärd i syfte att säkra studieron för övriga elever i klassrummet. Utvisningen är inte tänkt att gynna eleven som visas ut. Om det inte kan ske på ett enkelt och snabbt sätt är det inte en lösning på något alls. Ett fysiskt ingripande kan bli mer störande än det som skulle avvärjas.

Jag tror heller inte att utvisning leder till så mycket lärande för den som visas ut. Om syftet är att lära finns andra bättre metoder som måste göras parallellt om det blir upprepade tillfällen.

En slutsats kan därför vara att det går att utvisa elever om det sker på ett sådant sätt att det blir lugnt. För att försäkra sig om att det kan ske så, kan man behöva ”förarbeta” eventuella behov av utvisning.

Prata med klassen

Det första är att tala med hela klassen. Viktigt att påpeka är att det inte är läraren som initierar en utvisning utan att det är eleven som stör och sedan heller inte rättar sig efter tillsägelse. Det är eleven som utlöser konsekvensen. Om ingen elev stör, behöver inte läraren säga till. Och om det nu skulle inträffa att en elev fortsätter att störa, utlöser det konsekvensen att utvisa den som stör, något läraren tvingas till. Den störande gör ju inte som läraren säger och läraren är ansvarig för att värna studieron i klassrummet. Det blir ju så att eleven tvingar läraren att agera. Om eleven låter bli, händer inget annat än att lektionen flyter på. Eleven som stör kan när som helst avbryta störningen och slipper ju därmed utvisning.

Läraren kan ju också tala om att det inte är förhandlingsbart när det väl behövs utvisas en elev. Däremot kan läraren avtala med klassen hur läraren markerar innan den stunden är kommen, för att ge sista chansen att avbryta.

Sedan går det att avtala med klassen hur det ska ske, vilken plats eleven ska uppsöka och om det finns chans att komma in igen om man kan sköta sig innan lektionen slutat. Ett sätt att varna innan utvisning, skulle kunna vara att läraren varnar med en viskning och att eleven kvitterar med en nick att hen förstår att nästa diskreta viskning betyder ”ut”. Det finns andra procedurer med gult och rött kort, men även om det sker i enighet med eleverna kan jag tycka att det blir lite för ”publikt”. En utvisning är en sak mellan läraren och berörd elev, och jag tycker att det borde ske så diskret som möjligt. Om nu eleven inte skulle gå ut, så kan läraren välja hur hen ska agera fortsatt. Ta upp det med eleven efteråt eller gå på igen. Eleven har ju nu dels stört, och sedan heller inte följt den överenskommelse som gäller. Det behöver inte göras större än vad det är.

Prata med enskilda elever

Det går också att göra överenskommelser med enskilda elever om hur läraren och eleven ska göra. Vissa elever som går igång på saker och/eller har svårt att behärska sig kan ju beredas möjiighet att gå ut och lugna ner sig på eget initiativ. Om de inte orkar eller behöver återhämta sig i enskildhet på egen hand. Det är ju bättre att de söker ett samförstånd med läraren, än att de ska behöva störa för att få gå ut. Sådana överenskommelser går att följa upp efteråt och justera överenskommelser därefter.

Att det finns överenskommelser av detta slag behöver också kommuniceras med föräldrar, så att de förstår. I vissa fall behöver föräldrarna vara med. I synnerhet om det skulle kunna ske flera gånger. I sådana fall behövs också göras en utredning som nämns nedan.

I nästan samtliga ärenden som blivit rättsfall kan man ana en djup oenighet mellan skola och vårdnadshavare sedan lång tid tillbaka. I ett fall konstaterar jag att föräldrarna var med på allt som skolan gjort ända tills skolan gjorde en polisanmälan mot eleven utan att prata med föräldrarna. Då blev det hög konfliktnivå och lång rättsprocess.

Annars syftar alla överenskommelser till att en utvisning egentligen inte ska behövas, och då har det ju verkligen fungerat bra.

Om eleven vägrar att gå ut

Om det gäller en yngre elev, och läraren bedömer att det går att leda ut eleven, kan det prövas. Om eleven spjärnar emot och är nära affekt bör läraren backa och låta eleven återhämta sig. Finns det en överenskommelse med eleven och vårdnashavare så bör denna eventualitet finnas med. Om inte behöver överenskommelsen kompletteras. Generellt rekommenderas lägsta effektiva ingripandenivå, och ett så lågaffektivt bemötande som möjlligt.

För äldre elever kan det finnas en annan väg. Detta behöver också förpratas med rektor för skolan som då behöver stå bakom dig som lärare i detta.

Vid en föreläsning av en välrenommerad skoljurist, togs en situation upp där en elev skulle ha vägrat att lämna klassrummet. Det kunde då bedömas som olaga intrång eftersom läraren råder över rummet och kan visa ut en elev. När eleven vägrar kan man konstatera pågående brott och tillkalla polis. Uttalas hot eller liknande förvärras situationen och ökar angeleägenhetsgraden.

Jag tror inte att poilisen normalt skulle åka på en sådan händelse och jag tror heller inte att en åklagare skulle fullfölja en sådan utredning. Däremot om eleven i fråga har annat på sig eller om det skulle ske upprepat, finns möjligheten att det skulle gå vidare.

Men även om det inte går vidare kan det vara en varning som leder till att man hellre går ut än att försätta sig i mer av problem.

För yngre elever som inte är straffmyndiga läggs en utredning ner.

Men rent rättsligt skulle det kunna vara så att en elev lagligt utvisas. Eleven vägrar lämna klassrummet och gör sig skyldig till olaga intrång och skulle kunna fällas för brott.

Det skulle vara intressant att om det nu inte finns, få en prövning. Det finns andra rättsfall där elever avvisats från lokaler i skolan och blivit anmälda för olaga intrång, och dessutom blivit fällda.

Rektors möjligheter till vidare åtgärder

Utvisning är det yttersta en lärare kan göra. Men rektor kan besluta om mer ingripande åtgärder efter utredning som följer nedan.

På en del skolor finns rutiner som koordinerar stödinsatser till både elev och lärare om det finns störande beteenden som upprepas. Rimligen bör rutiner för utvisning finnas med och anvisningar om gemensamma strategier om hur störningar bör hanteras.

Övriga åtgärder kan vara formell varning, tillfällig avstängning, omplacering av eleven m.m. vilket inte tas upp här.

Utredning

Utredning

9 § Om en elev i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan vid upprepade tillfällen stört ordningen eller uppträtt olämpligt eller om eleven gjort sig skyldig till en allvarligare förseelse, ska rektorn se till att saken utreds. Samråd ska ske med elevens vårdnadshavare.

Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 3 kap. 7 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas. Lag (2022:1315).

10 § Med utgångspunkt i vad som har framkommit vid en utredning enligt 9 § första stycket ska rektorn se till att åtgärder genomförs för att få eleven att ändra sitt beteende.

Om elever utvisas upprepade gånger uppfylls det krav som lagen ställer på att utreda och åtgärda. Ansvaret faller på rektor som ska se till att detta utreds och åtgärdas. Om det skulle vara så att det finns behov av stöd ska även det utredas och åtgärdsprogram upprättas. För att rektor ska kunna ta det ansvaret behöver det också finnas en rutin för hur dokumentationen om utvisningar går vidare till denne.

Utvisning är en tillfällig akut åtgärd för att säkra studieron för övriga elever. Arbetet med eleven kan inte stanna vid att man upprepat visar ut eleven enligt gällande rutiner eller som det beskrivs här.

Om behov av särskilt stöd gäller, ska en utredning om särskilt stöd göras. Utöver alla andra insatser kan en överenskommelse göras som beskrivs ovan som att eleven själv ber att få gå ut. Om det fungerar och inte är omfattande kan det ingå som del i ett åtgärdsprogram.

Om problemen är mer omfattande än så, kan eleven placeras i en särskild undervisningsgrupp. Ofta när det sker, avskiljs eleven helt från klassen. Men om det finns förutsättningar så att eleven fungerar vissa lektioner, men inte andra, kan eleven fortsatt gå på det som fungerar. En del av arbetet i SU-gruppen bör inriktas på att klara undervisning i helklass. Samordnat kan eleven delta kortare stunder på de lektioner som tidigare inte fungerat för att se en utveckling. Med en resurs närvarande eller att eleven kan gå tillbaka till lilla gruppen, går det att backa när det inte går bra.

Tillsynsansvar

Som framgår mellan raderna är det mesta upp till lärarens bedömningar i alla lägen. Det gäller även ansvar för tillsyn.

Rent juridiskt är det vårdnadshavarens ansvar för tillsyn som övergår till skolan under skoldagen. Behov av tillsyn ska bedömas i förhållande till barnets behov, ålder, mognad osv.

Om en elev visas ut kvarstår ansvaret. Om läraren bedömer att eleven kommer att uppsöka den plats som är överenskommen och klarar det behöver det inte vara några problem. Men om läraren bedömer att eleven inte klarar det, måste åtgärder vidtas för att utvisningen ska fungera.

I ett uppmärksammat fall i Göteborg föll en elev från en bergklack på skolgården så illa att eleven avled. I den juridiska processen som följde anmäldes rektor som misstänkt för arbetsmiljöbrott. I sammanhanget påstods att eleven ofta visades ut och drev omkring i skolan. Rektor friades slutligen i detta och just delen med utvisning av eleven blev inte en huvudfråga. Men oväntade saker kan inträffa och det behöver göras en bedömning. Om en elev inte klarar att vara med i klassen så kan det bli än viktigare att göra en bedömning och involvera både eleven och föräldrarna.

Att visa ut en elev från klassrummet?