1. Introduktion
2. Gör problemet till ditt eget
3. Fokusera på det du skall göra!
4. Behåll ditt lugn och din låga puls, och gör inget förhastat!
5. Börja alltid lektionen på ett bestämt sätt som fungerar
6. Avsluta alltid lektionen på ett bestämt sätt som fungerar
7. Gör en planering mellan start och slut av lektionen som eleverna klarar och fungerar
8. Enkla tydliga reger som hålls konsekvent
9. Visa ut den som inte sköter sig
10. Pricka av de som är med eller mot
11. Hämta in föräldrarnas mandat till 100%

1 Introduktion

Det som råder i en klass här och nu, är summan av klassens och individernas ”historia”. Det är som det är. Läraren ska inte känna skuld eller ansvar för det som varit.

Men oavsett var man befinner sig, går det alltid att göra något för att förbättra läget. På webbplatsen i övrigt finns många artiklar som kan ge idéer till vad en lärare kan göra. Detta är en enklare uppräkning över några saker kan göras redan idag.

Enkelt betyder inte snabbfix, det tar tid och även enkla saker behöver övas. Som med matlagningsrecept. Första gången går det hyfsat, men med tiden bättre och bättre ju mer man övar sig.

Det är därför en rekommendation att ta del av andra fördjupande artiklar som avser att ge mer förståelse för komplexiteten i lärarens ledarskap, samtidigt som man försöker hantera den akuta situationen.

Om du har synpunkter eller frågor får du gärna höra av dig till mig på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

2 Gör problemet till ditt eget!

Det första du skall göra är att inte känna skuld över den situation som uppkommit. Alla lärare råkar ut för detta, förr eller senare. Det är inte ditt fel att det blivit som det är, men det är ändå du själv som måste lösa problemet. Att vänta på någon annan, innebär ofta en känsla av maktlöshet och lång väntan.

Att göra problemet till sitt, handlar mycket om en grundläggande inställning att det alltid finns något man själv kan göra. Det man inte vet, kan man inte göra. Men får man veta något nytt kan man alltid pröva. Går det bra, har man erövrat ännu ett nytt verktyg för arbetet.

Problem är grekiska och betyder utgångspunkt. Ska man lösa ett problem är det bra att hitta så många utgångspunkter man kan. Bland alla dessa går det sedan att välja. Välj helst en utgångspunkt, och den som verkar enklast att komma vidare med.

Det första man skall tänka på är att man måste börja med sig själv, vad man själv gör i klassrummet som kan påverka eleverna, och det är därför man skall tänka att det här är MITT PROBLEM. Om det är någon annans problem så hamnar man i att vänta på att någon annan skall göra något, vilket alltid kommer att ta längre tid. Om det är mitt eget problem, har jag en utgångspunkt i mig själv och något som jag kan göra direkt.

Och det måste vara din utgångspunkt. Du kan ändra på det du gör, men inte vad andra gör. Däremot kan du ändra på vad andra gör, genom det du gör.

Låt oss ta ett exempel.

Vi har en klass som inte fungerar så bra och du tänker:

"Klassen är busig för att Pelle stör alla och bråkar med mig som är lärare."

Pelle är alltså en ”bråkstake” och lösningen är att han slutar vara det. Det kommer att hänga på hans egen vilja att sluta om det skall hända något. Du blir beroende av hans vilja. Redan nu så gör han det han gör och tycks vilja göra det, och det tyder väl på att man inte kan förvänta sig att han slutar i brådrasket?

I åtgärdsprogram är det ganska vanligt att det står just sådana ord som att "eleven skall komma i tid", "eleven skall sköta sig bättre" osv osv. Min erfarenhet är att det kommer att fortsätta stå så i kommande reviderade åtgärdsprogram.

Om du istället tänker så här:

"Pelle busar för att jag ännu inte hittat ett sätt att stoppa honom, han busar för att han får det utrymmet av mig"

Nu har du själv bollen. Hur skall du minska hans utrymme att busa och dra igång andra i klassen. Hur kan stoppa honom i klassrumssituationen? Hur kan du få honom att överhuvudtaget inte börja med fel saker?

Det är inte ditt fel att problemet uppstått. Men du har ett snsvar  om du inte gör något av det du faktiskt kan göra själv. Och ju mer du vet, desto mer kan du göra. Så din skyldighet ligger mer på att utforska din egen kompetens och öka den så att du imorgon kan förstå och göra mer än vad du kan idag. Och det kan ingen annan göra åt dig.

 

3 Fokusera på det du skall göra!

Det här låter enkelt men är väldigt svårt. När man håller på med något så är det lätt hänt att man tappar fokus. Har du någon gång varit i situationen att du skall leta efter brevet du lade på köksbordet, men på väg till köksbordet ser du en blöt fläck som du torkar upp på vägen. När du skall torka upp känner du att disktrasan luktar illa och slänger den, men finner att soppåsen är överfull. När du gått ut med den fulla påsen kommer en granne och frågar om du kan låna ut ett ägg. Du vänder i dörren för att kolla om du har ägg, men då ringer telefonen....

I slutändan ligger brevet kvar på köksbordet, den illaluktande trasan är på diskbänken, soppåsen står vid dörren, grannen väntar utanför och .. den ena handlingen leder till en ny utan att något avslutas. Detta kallas transaktionsstyrda handlingar.

När man kommer in i en klass, är det inte lika lugnt som hemma vid köksbordet. Här sitter kanske 30 viljor varav några är utomordentligt skickliga i att förstärka dessa transaktionsstyrda handlingar. Jag har pratat med elever som medvetet och planerat drar igång en lärare att göra allt annat än det som han/hon tänkte göra i sin planering. Några grabbar berättade att enklaste sättet att slippa ett läxförhör var att fråga den sportfrälste läraren hur det gick för hans favoritlag senast. Genast försvann tidsutrymmet för förhöret och eleverna log nöjt medan läraren trodde att han hade en kamratlig diskussion om favoritlaget.

Om du nu skall skapa ordning i klassen, så är det det du skall fokusera på och inget annat. Så mycket energi som möjligt ska ligga på att skapa lektioner som fungerar så bra som möjligt.

Ett fokus kan vara att göra en kort genomgång och få eleverna i arbete så fort som möjligt. En enklare uppgift med en arbetsform alla känner igen som en väl inarbetad rutin.

Men när du gör det, kommer säkert någon att försöka fånga din uppmärksamhet och fokus på något annat. Tänk då istället att fortsätta med det du avser att göra, ditt eget fokus. Även om en enda elev är på väg någon annastans, så fortsätter du med att försöka få ingång gruppen i övrigt i arbete. Sen när du lyckats med det kan det finnas tid över att ägna sig åt enskilda elever, om det längre behövs vill säga. Ofta blir ”flockbeteendet” att de följer majoriteten. Kanske en liten knuff behövs någonstans, men så lite som möjligt bara för att komma igång.

Man kan också ställa sig längst bak i klassrummet och observera eleverna och notera de som inte kommit igång, vänta lite och se vad som var och en gör. Är ditt fokus också deras fokus? Om inte, varför? Hur skulle du kunna skjuta på bättre med liknande upplägg nästa gång? Mer fokus på hela gruppen och individer först i andra hand, som deltagare i gruppen.

Håll fokus, och se till att hålla det!

 

4 Behåll ditt lugn och din låga puls, och gör inget förhastat!

Anspänning är jobbigt. Redan innan du går in i den här jobbiga klassen känner du hur pulsen går igång och du talar antingen högre, eller med en lite gällare röst. Det spänner i halsen och nerverna kommer mer och mer att ligga utanpå. I huvudet susar alla tidigare tillkortakommanden i klassen. Eleverna ser direkt i vilket tillstånd läraren är och ser till att fokus och allt annat ryker all världens väg...

Men idag har vi ju bestämt att det är ditt problem och just idag har du dessutom bestämt att du skall hålla fokus. Det betyder att idag är du rustad bättre och därför har du tagit ett antal djupa andetag och har lägsta pulsen under veckan.

Dessutom har du lagt på en mental spärr mot att göra något förhastat. Du har bestämt att du skall tänka efter före du gör något, och stoppa alla impulser att göra som du brukar!

Hjärnan fungerar så att du handlar av vana. Du gör det du brukar. Om du nu skall gå in i klassen och göra något annat än det du brukar, så måste du stoppa hjärnan att tänka det som du brukar göra. Annars sker ingen förändring och det är ju du som skall göra något åt ditt problem.

Därför måste du ge dig en "mentalt lugnande tablett" som gör dig lite långsammare och lägre i puls så att du hinner tänka efter före du gör något. Tänk efter före. Eftertanke har du tid med sedan, efteråt.

Det låter enkelt men det är svårt. Varje sak du gör skall du göra medvetet och i ett litet långsammare tempo än vad du brukar så att du hinner tänka efter; "Var det det här jag skulle fokusera på att göra eller är jag på väg att tappa fokus och hamna i samma mönster igen?"

En elev som sitter snett till höger som bara frågar om det var sidan 132, och som du besvarar direkt, öppnar vägen för alla andra att också ropa ut sina frågor, högre och högre. Titta lugnt på eleven och höj handen lite som ett stopptecken, och peka på tavlan där allt står om genomgången. Besvara itne alla frågor som eleverna kastar ut, bara de som leder mot det som är ditt fokus.

Allt kommer att gå långsammare, men det är bara bättre. Det är vad klassen behöver.

Du som lärare får mer tid att tänka efter innan du för något förhastat.

Eleverna kommer att ställa frågor eller agera på olika sätt och du måste ta ställning till hur du skall reagera på det som eleverna gör.

Det första du skall fråga dig är om du behöver göra något alls eller bara fortsätta med lektionen och det fokus du vill ha. Det du ger uppmärksamhet är det som kommer att dominera. Bryter du och skall börja disciplinera en elev kommer fokus att hamna där, på det du inte vill istället för det du vill.

Det man ger uppmärksamhet och kraft, är också det som växer och blir större!

Det andra är att du måste bestämma om det du skall göra skall ske nu eller senare. De enda behov att agera omedelbart är det du måste göra för att hålla fokus. Jag vill påstå att du i de flesta fall i valet mellan att göra något och att inte göra något, kan välja att inte göra något. Du fortsätter att göra det du tänkt istället för att byta spår alltså. Om du däremot fortsätter att agera i enlighet med din planering, så kommer alla att ha fokus där. 

Utöver detta är ska du inte behöva göra något förhastat utan bara hålla din planering på det fokus du vill ha. Det enda som avviker är korrigeringar av det slag som jag beskriver som exempelvis ett ”stopptecken”.

Om det inte fungerar behöver du kanske inte göra något nu. Istället kan du fundera på hur du gör en kommande lektion och då vara mer förberedd på hur du ska möta avvikelser från anvisat beteende. Ett sätt kan också vara att samtala med berörd elev efter lektionen. Om du noterat några elever som inte gjort som de skulle, och tar det med de berörda efteråt kommer det att sprida sig till andra. De vet att du skrivit upp dem och att förr eller senare kommer ett samtal. Om det fungerar nästa lektion så fortsätter du med en annan nästa gång.

Om det är någon extra besvärlig elev, kan du vänta med just den personen. Ta först de andra som i bakgrunden inte märks så mycket och ofta slipper ta ansvar för sitt eget beteende just för att någon annan märks mer och som man gömmer sig bakom. ”De är de lågt hängande frukterna som är lätta att komma åt.”

  

5 Börja alltid lektionen på ett bestämt sätt som fungerar

För det första är det en positiv signal att komma i tid och vara väl förberedd. Motsatsen signalerar att skolan inte är viktig. Att stå och fumla med saker som man kunde ha gjort i förväg skickar också signaler att tiden inte är viktig.

Att ha en tydlig procedur för hur man startar varje lektion ger vana, rutin och trygghet. Ingen behöver fundera vad som skall ske utan alla kan börja. Alla känner igen sig.

En möblering med bänkarna framåt där varje elev sitter för sig eller möjligen i par är enklast. Gruppmöblering för en klass är tvärtom inte att rekommendera. Eleverna sitter mot varandra, istället för mot dig. För att vända sig mot dig, krävs en anspänning i nacken. Återgår de i viloläge, sitter de mot varandra igen. Och har fokus på varandra istället för på dig.

Ju sämre en klass fungerar, desto bättre är det att inte prata så mycket i helklass utan få klassen i arbete. Sitter alla i enskilt arbete kan man stå längst bak och överblicka arbetet och gå runt och hjälpa till om det behövs. Men vänta gärna lite och se om de inte startar om sig själva först. Om de släpper jobbet och börjar störa, kan du gå fram och viska att du vill prata med berörd elev efteråt och ta tillsägelsen då.

När man startar klassen kan man skriva på tavlan eller dela ut skriftliga anvisningar med:

• Mål och innehåll
• Arbetsform och vilka hjälpmedel som behövs
• Hur eleven kan stämma av själv att man är färdig, dvs nått målet för lektionen och nått godkänt.

Om man skriver på tavlan, delar ut papper eller använder annan teknik, spelar inte så stor roll. Man kan pröva sig fram vad som fungerar bäst eller växla mellan olika. Ju enklare desto tydligare. När eleverna blir vana kan man bygga på i komplexitet.

Ju fler sekvenser, desto svårare. Börja i det enkla och bygg hellre på när du ser att det fungerar.

Innan man drar igång gäller det också att skapa förutsättningar för att kunna komma igång. Jag tycker inte att det är fel att ställa upp klassen innan man går in i klassrummet, även om det handlar om äldre elever. Innan man släpper in dem kan man kontrollera att kepsar och jackor är av och att eleverna har med sig rätt saker. Här blir det litet olika för olika klasser beroende på ålder och om de har samma klassrum och samma lärare hela tiden eller går mellan salar och lärare. Oavsett olikheterna handlar det om att skapa en respekt för klassrummet som ett lärorum där man inte uppträder hur som helst. Man kommer dit för att arbeta och i och med det måste man iaktta vissa grundläggande regler.

Tilldela bestämda platser för eleverna. Om de ska springa runt och välja kompis varje gång kommer det att ta tid. Bättre att läraren ändrar var annan eller var tredje vecka så att alla lär känna varandra.

Ju mer man betonar ritualen att sätta igång, desto tydligare blir det för eleverna att ett nytt skede under dagen tar vid efter rast där man ställer om sig mentalt för att arbeta och ha en bra impulskontroll som skiljer sig från rasten.

Talar man till varje elev en och en, under tiden man släpper in dem i klassrummet där uppgiften redan finns på tavlan, betonar man också varje individs ansvar. Varje elev blir sedd och alla kvitterar på så sätt att de underordnar sig lärarens ledning.

Elever som kommer sent kan man hantera så att de får vänta utanför tills de släpps in en och en. De antecknas för sin sena ankomst. Läraren talar med dem utanför och kontrollerar att även de har med sig saker de behöver och uppmanar dem att smyga in utan att störa de andra som redan är igång.

Allt det här bör eleverna instrueras i innan terminen börjar. Under en inskolningsperiod introduceras procedurerna och tränas in tills man ser att alla vet och kan. Sedan är det bara att upprepa och bygga på i lagom takt.

I ett ämneslärarsystem blir det mycket tid som vinns om alla lärare följer ett någorlunda gemensamt mönster. Det räcker med att en lärare kör sitt eget race och gör något diametralt motsatt så kan det skapa svårigheter för alla. Om klassen fungerar bra är det kanske inte hela världen men om den inte gör det kan detta vara en sak att börja i.

Att få igång eleverna att arbeta hänger också på ordningen i klassrummet. Eleverna skall själva kunna hitta material de behöver i samma stund de förstått vad de skall göra. Om de behöver leta efter sakerna blir det snart sammanstötningar.

Alla faktorer som kan medverka till att eleverna kommer ingång snarast med det som instruktionen innebär är bra!

6 Avsluta alltid lektionen på ett bestämt sätt som fungerar

Att avsluta lektionen är lika viktigt. Har eleverna fått en uppgift skall man stämma av i slutet att alla hunnit med och fått "godkänt" vilket skall vara det minimum som läraren fastställt att alla borde kunna klara om de arbetar i lagom flitigt tempo. I och med denna tydliga uppföljning så är tiden ändlig. Eleverna har inte tid att inte arbeta och ägna sig åt annat.

Om de sitter och pratar och inte gör något alls, men heller inte avkrävs ett arbete, spelar det ju ingen roll. Det blir en kurragömmalek med läraren om att låtsas arbeta.

Upp till bevis! Skall arbetet redovisas som färdigt, målet är uppnått och att man annars kommer att få ta igen arbetet, blir det viktigt att sköta sig. Om en elev stör, blir det inte bara läraren som håller ordning, utan även de elever som verkligen vill utnyttja tiden på lektionen kommer att hjälpa till. De kanske inte hjälper läraren att hålla ordning på kamrater, men det ger stor effekt att de inte hakar på dem som stör.

Viktigt är att plocka undan och städa efter sig så att man alltid har det snyggt och ordnat omkring sig. Det bör finnas en tydlig struktur för förvaring av gemensamt och eget material. Lätta att hitta och lätt att återställa. I perioder kan eleverna turas om att ansvara för olka delar av klassrummets ordning. Det bör inte ta mer än ett par minuter att kolla att allt är i sin ordning.

Om eleverna skall få en läxa bör det ingå i lektionsproceduren. Läxor skall vara väl inövade procedurer som alla klarar utan stöd.

Läxan kan till del vara att göra det man skulle ha hunnit om man nu inte nådde godkänt under lektionen. Det är också en rutin som behöver jobbas in. Därigenom betonas för den som inte utnyttjar tiden i skolan, förlorar tid som man måste ta igen hemma eller i upprepade fall, kvarsittning. Kan också då behövas en dialog med föräldrarna i förväg så att det blir en tydlig överenskommelse på förekommen anledning. För elevens bästa. Läraren bildar en pakt med föräldrarna.

 

7 Gör en planering mellan start och slut av lektionen som eleverna klarar och fungerar

Om eleverna ska välja att följa lärarens planering måste de också ha tillräckliga kunskaper för att kunna välja att göra det- Om flera elever i klassen inte klarar uppgiften kommer de inte att kunna välja lärarens alternativ utan söker andra som sannolikt kommer att störa andra.

Svårigheter kan var ämnesinnehållet, eller de arbetsformer som läraren väljer.

Arbetsformerna i ett klassrum kan vara helklassarbete, grupparbete/pararbete, eller enskilt arbete.

Att arbeta i helklass kräver mycket energi av läraren. Störningar påverkar hela gruppen eftersom läraren "sänder" till alla elever som mottagare. Om läraren dras in i diskussioner med elever som stör, finns en potential att alla andra elever som hamnar i ett vänteläge, kan antingen haka på och störa, eller att den som stör får en publik att agera inför. Läraren blir en domptör, som disciplinerar klassen samtidigt som undervisningen skall genomföras.

Min erfarenhet är att de flesta lärare när man väl hamnat i den situationen att klassen är stökig, inte klarar helklassarbete i längden. Eleverna klarar korta stunder av instruktion eller annat för att komma igång. Men det är arbetsbesparande för läraren att bygga mer på enskilt arbete och börja bygga strukturer för det.

Ett första steg handlar inte om pedagogiska piruetter utan bara att se till att eleverna producerar en volym för att få godkänt. Det kan kännas frustrerande för en ambitiös lärare, men man måste prioritera ordningen. Om det fungerar vilket visar sig snabbt, kan man utveckla innehållet och formen vidare. En sak i taget. Bättre att gå från enkelt till svårare än tvärtom om det enkla fungerar.

Fördelen med enskilt arbete är att de elever som vill arbeta, blir störda av dem som inte vill arbeta. Det finns ingen publik för dem som vill störa. Man stör sina kamrater och inte läraren. Om det blir en kamp mellan läraren och klassen eller enskilda elever som "gömmer" sig i klassen står läraren symboliskt ensam mot hela gruppen. Ingen behöver ta sitt ansvar eftersom man väntar på läraren.

Sätter man upp ett mål med en tydligt definierad prestation som varje elev skall genomföra för att bli godkänd under lektionen, så kommer antagligen de flesta eleverna att stå inför ett tydligt val. Vill jag eller inte? I slutet av lektionen blir det tydligt om man klarat sitt pensum eller ej. Man blir också personligen ansvarig för vad man gjort eller inte gjort. Det går inte att lägga ansvaret på någon annan.

När många elever börjar få saker avslutade sporras de också av att se mängden arbete de skapar. Jag skulle rekommendera att i de fallen försöka göra tydligt att volymen ökar genom att välja arbetsformer där det syns tydligt.

Grupparbete kan vara litet knepigare om eleverna inte klarar arbetsformen. Börja med arbete i par och när det fungerar, kanske i grupper om tre. Grupparbe är något som behöver tränas och uppgifterna behöver också vara sådana att eleverna verkligen behöver varandra för att genomföra uppgiften. Läs mer om grupparbete och kooperativt lärande.

Rekommendationen för klasser som inte fungerar bra, är korta genomgångar för enskilt arbete på en nivå som alla klarar. Behövs förklaringar eller undervisning kan man samla den del som behöver det i en del av klassrummet för en ytterligare genomgång och hjälp.

Det är väsentligt att hitta den nivå eleverna klarar. Nivån måste omfatta både svårighetsgrad i innehåll såväl som arbetsform.

Ofta kan eleverna falla på att innehållet är för svårt. Om uppgiften är för svår för alla elever, blir det snart oroligt när ingen kan och alla behöver hjälp samtidigt. På samma sätt kan eleverna falla på formen eller proceduren. Om de förväntas arbeta i en form som de inte behärskar, skapar det också oro. Om klassen är stökig är det viktigt att hellre göra det för lätt än tvärtom. Om alla kommer igång utan att behöva hjälp, råder arbetsro ganska snart.

Läs mer om planering.

Om man ställer ett krav på elever är det viktigt att de kan svara upp emot kravet. Om de inte klarar nivån, spelar det ingen roll vilka hot man uttalar. Det säger ju sig själv. Ställer man en nivå man är säker att alla kan nå i både uppgift och form, kan man driva sitt krav och låta det vara upp till elevernas ansvar att vilja vara med eller mot

När man hittat nivån, blir det en rutin man kan bygga vidare på och utveckla till mer och mer avancerade och komplexa arbetsformer. Men man måste börja i det enkla. Även under en lektion kan man börja enkelt med en uppgift som många klarar ganska snabbt, och sedan komplettera med en uppgift som tar mer tid och kraft. Alla elever klarar första steget, de som gör det snabbt har sedan något att bita i som kan ta längre tid. Den första uppgiften emellertid, får igång eleverna snabbt och skapar arbetsro.

8 Enkla tydliga regler som hålls konsekvent

Regler kan vara av olika slag. I första hand kan man beskriva vad eleverna skall göra eller vad de inte skall göra. Ett påbud, eller ett förbud.

Den mest effektiva responsen till elever är postiv förstärkning av önskat beteende. Inte tvärtom. Ge eleverna och klassen beröm för rätt beteende, hela tiden!

Reglerna i skolan bör vara trivselskapande och utgöra tydliga anvisningar om hur man skall uppträda för att verksamheten skall fungera.

Oavsett vad man skriver så är det mest avgörande om hur regler följs upp. De regler som inte följs upp, urvattnar hela normsystemet. Hellre stryka en regel och satsa på de som måste fungera.

Alltså enkla tydliga regler som följs upp om det är någon som inte följer dessa. Nu pratar vi om livet i klassrummet och inte hela skolan. Det handlar om att få en klass på fötterna igen och då koncentrerar vi oss på reglerna i klassrummet.

• Kom i tid
• Ha med rätt saker
• Bidra till arbetsro
• Håll rummet rent och snyggt

 

Ett bra sätt är att föra bok över tillrättavisningar. Ibland resonerar lärare att elever som upprepat gör mindre överträdelser inte är så farligt. Jag tycker inte så. En gång kan vara ett misstag. Men upprepade gånger är inte bara regelbrottet i sig, utan också en respektlöshet eller till och med en provokation mot regler i sig. På en arbetsplats kan sen ankomst upprepat bli en saklig grund för uppsägning. Om inte lärarna tycker det är viktigt och agerar därefter, kommer heller inte eleverna att respektera att komma i tid.

I samtal med föräldrar kan ibland upprepade förseelser uppfattas som bagateller. Men de är inte det just för att de upprepas. Och att de kan vara högfrekventa för många. Och dessutom om de stör övriga elever.

”I skolan går mycket tid för undervisning bort för många elever, just för de här ”bagatellerna” varför inte de är bagateller. Jag räknade just ut att det är 15% av all undervisningstid som bara försvinner. Jag behöver er hjälp för att komma till rätta med detta. Och just din son/dotter tappar ännu mer tid på andra bagateller. Hen riskerar att inte bli godkänd”.

Om läraren för bok över störningar eller omfattande overksamhet, för att följa upp dessa i efterhand, minskar trycket på att agera i stunden. Eleverna lär sig att det kommer något senare och blir därmed mer lyhörda och seriösa redan när läraren tar fram ”boken”

”Skrev du upp mig nu?”

Enkelt och lättfattligt! Sedan råder läraren i övrigt över rummet. Det läraren bestämmer gäller, och eleverna förväntas följa lärarens anvisningar för lektionen.

Skolans produktion är elevens lärande. Läraren är chef i klassrummet. För att produktionen ska fungera behövs att eleven utvecklas till en fullfjädrad medarbetare. Om eleven istället motarbetar allt chefen vill att eleven ska göra för sin egen skull har vi ett allvarligt problem.

Om jag genom anteckningar kan visa att eleven observerats overksam under 15 lektioner så behöver något göras. Frågar man föräldrarna vill de naturligtvis veta vad som inte händer. Att eleven inte lär sig.

Om eleven dessutom stör andra så kan ju ingen föräldrar acceptera att någon annan stör deras barn. Det borde gå att enas att ingen ska alls störa någon annan.

9 Visa ut den som inte sköter sig?

Skolan är inte straffande. Förklaringen till att det finns utvisning som kan uppfattas som straff, är att skydda andra elever från störningar. En elev som inte arbetar enligt lärarens anvisningar gör ju ändå ingen nytta för vare sig själv eller andra i klassrummet. Så varför ska eleven vara kvar?

I artikeln som helhet presenteras många andra aktiviteter för att få eleverna att arbeta. Utvisning är den yttersta åtgärden när mycket annat inte fungerat. Det är inget straff utan en skyddsåtgärd gentemot övriga klassen. Den finns inte för att användas i parti och minut så att vissa elever i princip uppehåller sig utanför klassrummet. Den måste ses som den yttersta åtgärden när en elev inte klarar att vara i klassrummet genom att följa det som behövs i ”rummet för lärande som präglas av studiero”. Innan man kommer till utvisning ska ju andra åtgärder prövats och samtal har rimligen förts med vårdnadshavare. De har ju då informerats om denna yttersta åtgärd som måste användas om allt annat läraren gjort inte räcker.

Och om detta inte fungerar finns andra mer ingripande åtgärder kan ju vara tillfällig avstängning eller flytt till annan skola och som föregås av omfattande utredningar.

Det kan finnas akuta situationer där en utvisning inte föregås av andra åtgärder och när en elev inte ändrar sitt beteende trots upprepade tillsägelser. Det kan vara för elevens egen skull, för att besinna sig och få en paus såväl som att klassen får slutföra sitt arbete i lugn och ro. Om eleven lugnat sig går det ju att komma in igen och starta om.

Utvisning kanske behöver ”förarbetas” med vissa ”elever i riskzon” för att kunna vara en effektiv åtgärd, både för klassen och berörd elev, i samråd med eleven själv och föräldrarna.

En mild variant av en sådan överenskommelse kan vara att läraren pratar med eleven som söker upp en överenskommen plats och där återfår sitt lugn, och sedan återkommer eller att läraren söker upp vederbörande som återförs till klassrummet. Det står då klart att om man inte klarar att vara i klassrummet, så finns en annan möjlighet. En elev som ständigt uppför sig illa mår ju heller inte bra att vara alla andra elevers berättelse hemma vid middagsbordet.

Utvisning är heller inte en åtgärd för upprepade eller allvarliga förseelser som ensamt ska tillämpas. I sådana fall föreskriver skollagen att rektorn ska se till att en utredning görs och att lämpliga åtgärder vidtas. Om det skulle finnas stödbehov ska även det utredas. Samråd ska också ske med vårdnadhavarna.

Utvisning ska alltid dokumenteras och även om det inte föreskrivs, behöver föräldrarna i god ordning få veta att det hänt. Om någon skulle påstå att det inte behövs, tror i vart fall jag, att inte heller utvisningen var befogad.

Upprepade utvisningar skulle också kräva de utredningar som lagen föreskriver.

Skollagen:

Utvisning

7 §  I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan får en lärare eller en handledare som avses i 21 kap. 13 § visa ut en elev från undervisningslokalen för högst återstoden av ett undervisningspass, om

1. eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt, och
2. eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren eller handledaren.

Utredning

9 §  Om en elev i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller anpassade gymnasieskolan vid upprepade tillfällen stört ordningen eller uppträtt olämpligt eller om eleven gjort sig skyldig till en allvarligare förseelse, ska rektorn se till att saken utreds. Samråd ska ske med elevens vårdnadshavare.

Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 3 kap. 7 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas. Lag (2022:1315).

10 §  Med utgångspunkt i vad som har framkommit vid en utredning enligt 9 § första stycket ska rektorn se till att åtgärder genomförs för att få eleven att ändra sitt beteende.

I många skolor finns oenigheter i hur man ska hantera denna åtgärd. Jag har fått frågor från lärare som berättat att rektor på skolan är emot att de visar ut elever. Och ofta ställs frågan på det viset att det handlar om man är för eller emot att visa ut elever när de stör. Men jag vill hävda att det är fel. Det handlar mer om situationen och HUR än OM. Lagstiftaren vill med detta tillförsäkra klassen studiero och om inga andra åtgärder räcker, finns detta som en möjlighet. Att visa ut en elev är att tillförsäkra övriga elever studiero. Samtidigt är det en signal till läraren/skolan att utveckla åtgärder som också tillförsäkrar eleven som stör en god undervisning och studiero. 

Om skolan kan vidta andra åtgärder som bättre löser problemet för stunden, så är det bra. Men det går inte att under längre tid göra ingenting på bekostnad av alla andra som har rätt till sin undervisning.

Något som jag vill avråda från är att ingripa fysiskt för att tvinga ut en elev. Det kan ofta sluta som anmälningar som i sin tur leder till juridiska processer som tar så lång tid att eleven kan ha slutat skolan innan alla överklaganden är slutförda.

Läs mer om utvisning.

10 Pricka av de som är med eller mot

Positionera klassens elever, var befinner de sig?

Ta en klasslista och pricka av eleverna en för en. Vilka är med eller inte med, eller till och med mot? Gör en enkel poängskala.

Vilka elever är det som strular hela tiden? Och tvärtom, vilka är det som sköter sig bra? Vilka finns däremellan?

Fråga dig också om det är så att de inte kan eller inte vill? undervisningen. En del elever strular för att de tappat lusten efter upprepade misslyckanden. Då räcker det inte med yttre tvång. Läs mer om elever "utan egen motor".

Här kan du fråga andra varför de tror att de sköter sig hos vissa, men inte hos andra. Där finns ledtrådar till hur man hittar varandra som elev och lärare. Det handlar om att bygga en personlig relation till var och en. Att visa att man bryr sig och att man tänker agera tills rättelse sker. Inte i syfte att straffa utan för elevens egen skull och ditt intresse att det skall gå alla elever väl.

Passa på under luncher och raster att söka de elever du behöver bygga bättre relationer till. Antagligen är det lättare än du tror att börja prata med dem och de kommer att uppträda på ett annat sätt när de är ensamma med dig än i klassrummet. Prata rakt på sak och fråga varför de stökar och bökar. Eleverna är lika medvetna om vad som händer som du, så det behövs inga långa preludier utan pang på rödbetan bara!

När du sitter med dem en och en, eller i små grupper i matsalen blir det inte samma roller som i klassrummet. Ni sitter avspänt och pratar. Du frågar varför det är som det är och antagligen kommer de att säga en massa saker som du behöver veta samtidigt som du bygger relationer.

Att gå ute på rast och be en elev följa med på en liten rundvandring och pratstund (viktigt att ni är ensamma utan åskådare) är också en annan situation än i klassrummet.

Fungerar inte det återstår att kalla eleven till ett samtal mellan 4 ögon i ett särskilt möte och börja där.

Poängen är att beta av alla du behöver prata med. Du kan naturligtvis också prata med de som sköter sig och ha samma diskussioner och få viktiga ledtrådar till hur du skall göra för att ändra på situationen. Bygg relationer!

Vissa elever, en liten minoritet, kommer inte att svara på dina närmanden seriöst. De kan kanske larva sig och "blaja till det". Om det är så är det ingen idé att framhärda efter några försök. Men jag tror att det är viktigt att du säger det till eleven att du inte tänker försöka prata seriöst om du inte får ett seriöst mottagande utan bara larv. Då måste man prata med föräldrarna först och skapa mottagligheten hos eleven. Man bör också säga till eleven just det att "om jag inte kan prata seriöst med dig måste jag prata med dina föräldrar, ditt val".

Med de föräldrar du skall grunda bra kontakter med gäller det att uppnå samförstånd med. Se till att hämta in ett 100-procentigt mandat!

Läs mer om samtal.

 

11 Hämta in föräldrarnas mandat till 100%

En målsättning här är inte att skapa goda relationer utan i första hand undanröja tidigare negativa relationer om det går. Det handlar inte bara om dig utan alla tidigare lärare den mött under alla år som du är ”modell” för.

Föräldrar till barn som inte sköter sig skall behandlas varsamt. De är mycket känsliga för signaler från skolan. Det allra värsta man kan göra är att ringa dem när man är i affekt precis när något hänt. Det blir som att skälla ut föräldern till barnet för det eleven gjort. Resultatet är givet. Man har inte bara eleven mot sig, utan även föräldrarna. Då är det ganska kört tills man återvunnit föräldrarnas förtroende.

Det viktigaste man måste förmedla till föräldrarna är att man tycker om och bryr sig om deras barn, men att man är bekymrad för det som sker i skolan. Det andra är att man söker deras hjälp för att hantera situationen. Man måste bilda en allians med föräldrarna för att åstadkomma en förändring, oavsett vad eleven gjort. Vi vuxna skall hålla ihop!

Om man skall möta föräldrarna och är osäker på hur de ställer sig till det man har att diskutera, är det bäst att först träffa dem utan barnet. När man under samtalet enas, då först är det dags att ta in eleven i samtalet. Eleven skall inte behöva se att skolan och föräldrarna grälar innan man enas. Det kan ta flera samtal innan man når dit. Men det gäller att inte ge upp utan konsekvent och tålmodigt ta sig dit. Även här skulle man kunna ha en lista över eleverna där man prickar av de föräldrar man vunnit på sin sida.

Tyvärr saknar de flesta lärare utbildning om samtal. Många lär sig det ändå efter många år, men det finns kunskap att ta till sig. Om man inte har den själv, kan man ta hjälp av andra som har det i sin utbildning, eller förvärvat sig den genom erfarenhet. Dels kan man få råd, dels kan de vara med och hålla i samtalet. Kurator kan handleda i detta, om det är en bra kurator. Man kan också spela in sig själv på mobilen när man framför ett budskap i ensamhet för att kolla om det skulle kunna fungera senare i det riktiga samtalet. Om du vågar?

En väg för att nå föräldrarnas mandat genom samtal, är att fråga föräldrarna om de har 100% förtroende för skolan. Om de säger 95% finns 5% reservationer. Om man ber dem ta reservationerna en och en, kan man bilda sig en uppfattning om vad man behöver göra för att undanröja reservationerna. I detta ska du bara lyssna och anteckna och be om förklaringar möjligen, men absolut inte besvara så mycket. Lyckas man med det, så visar det sig att man kan få mycket kraft från även denna lilla grupp föräldrar.

Har du lyckats med att få alla föräldrarnas mandat till 100%, så gäller det att förvalta det väl, och du kommer hur långt som helst med barnen. Och om du skulle göra ett misstag – red ut det snarast och be om ursäkt till berörda.