Skall ni ha skolbänkar? Är inte det väl traditionellt?

Denna fråga ställdes av en utomstående person när vi satt och jobbade med inredning av en ny skola. Hela frågan antyder att det finns modern möblering och omodern möblering, vad nu modernitet skulle vara i en skola.

Min grundläggande tanke är att man ofta oreflekterat fastnar för hur ett klassrum ser ut när man går in, inte hur det fungerar för olika situationer. I grunden finns två val, bänkar eller bord. Om man väljer bord måste man ha förvaring på en annan plats. I och med att man har arbetsplats och förvaring åtskilda krävs förflyttning mellan dessa två punkter. Skall alla elever hämta något efter en genomgång, befinner sig alla elever i förflyttning samtidigt i ett känsligt skede då ingen kommit igång. Det går att lösa genom att alla innan genomgången ser till att ha sina saker på bordet. Med bänkar är det annorlunda. Alla öppnar sina bänkar och tar fram sitt material, och bara de som inte har sakerna i bänken förflyttar sig till kapprummet kanske för att hämta väskan.

Skillnaden kan vara dramatiskt stor. Även om man har bänkar så behöver eleverna hämta saker. Men om alla ständigt behöver gå till en hurts eller hylla, innebär det att alla elever behöver göra det vid varje övergång mellan två segment under en lektion. De elever i en grupp som inte klarar att stöta ihop med andra, skapar då oro vid varje sammanstötning. Om man har bord kan detta lösas genom att eleverna vänjer sig rutinmässigt att hämta allt de behöver under en lektion så att det finns vid arbetsplatsen.

I många klasser som inte fungerar så bra, märks det att eleverna stör varandra under förflyttning och övergångar då de rör sig i klassrummet och stöter ihop. Om läraren inte är medveten om mönstret att oro uppstår just i förflyttningar kan fel åtgärder för att korrigera leda till mer stök. Grundproblemet är att eleverna inte klarar sammanstötningarna och mer tillsägelser kanske bara bidrar till mer stök och framförallt avbrott i det som skall ske, lektionsplanens genomförande.

En skolbänk har också en annan funktion som kan vårdas. Bänken är inte bara en förvaringsplats och ett arbetsbord. Bänken är också ett kryp-in. Man ser många elever som sätter upp bilder, schema, små hållare för pennor och sudd och inreder sitt "rum", en personlig plats i rummet. Alla elever gör det inte. Går man runt i ett klassrum och lyfter på locken kan man se raka motsatsen. Här kan jag erfara att den lärare som medvetet jobbar med elevernas ordning i en bänk också skapar lugn och trygghet genom att den personliga arbetsplatsen utvecklas. En elev som inte hittar sitt material, stör andra genom att sitta overksam, gå runt och leta eller vad följden nu blir av att inte komma igång med uppgiften snabbt. Ett sådant beteende stör andra. Är det flera elever ökar graden av störning. Men det är inte alltid så att läraren är medveten om grunden till störningarna och medvetet kan förebygga detta genom att skapa en bättre ordning.

Hela resonemanget bygger på att klassen har ett hemrum där man undervisas i de flesta ämnen som inte kräver specialsalar. Det passar yngre såväl som äldre elever. Man tänker att man kan kräva större mognad av en högstadieklass och att de skall klara förflyttningar, men det är inte alltid fallet. Därigenom kan möblering med traditionella bänkar stödja en bättre arbetsro.