Classroom Management

  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size

1h. Gör en planering mellan start och slut av lektionen som har ett bekant mönster och fungerar

Skicka sidan

1h. Gör en planering mellan start och slut av lektionen som har ett bekant mönster och fungerar

Arbetsformerna i ett klassrum kan vara helklassarbete, grupparbete/pararbete, eller enskilt arbete.

Att arbeta i helklass kräver mycket energi av läraren. Störningar påverkar hela gruppen eftersom läraren "sänder" till alla elever som mottagare. Om läraren dras in i diskussioner med elever som stör, finns en potential att alla andra elever som hamnar i ett vänteläge, kan antingen haka på och störa, eller att den som stör får en publik att agera inför. Läraren blir en domptör, som disciplinerar klassen samtidigt som undervisningen skall genomföras. I stökiga klasser finns till och med en tendens att läraren undervisar i helklass i högre grad genom att försöka kontrollera hela gruppen.

Min erfarenhet är att de flesta lärare när man väl hamnat i den situationen att klassen är stökig, inte klarar helklassarbete i längden. Eleverna klarar korta stunder av instruktion eller annat för att komma igång. Men det är arbetsbesparande för läraren att bygga mer på enskilt arbete och börja bygga strukturer för det.

Ett första steg handlar inte om pedagogiska piruetter utan bara att se till att eleverna producerar en volym för att få godkänt. Det kan kännas frusterande för en ambitiös lärare, men man måste prioritera ordningen. Om det fungerar vilket visar sig snabbt, kan man utveckla innehållet och formen vidare. Men det är ingen idé att ta sig vatten över huvudet. En sak i sänder.

Fördelen med enskilt arbete är att de elever som vill arbeta, blir störda av dem som inte vill arbeta. Det finns ingen publik för dem som vill störa. Man stör sina kamrater och inte läraren. Om det blir en kamp mellan läraren och klassen eller enskilda elever som "gömmer" sig i klassen står läraren symbliskt ensam mot hela gruppen. Ingen behöver ta sitt ansvar eftersom man väntar på läraren.

Sätter man upp en mål med en tydligt definierad prestation som varje elev skall genomföra för att bli godkänd under lektionen, så kommer antagligen de flesta eleverna att stå inför ett tydligt val. Vill jag eller inte? I slutet av lektionen blir det tydligt om man klarat sitt pensum eller ej. Man blir också personligen ansvarig för vad man gjort eller inte gjort. Det går inte att lägga ansvaret på läraren.

När en stökig klass börjar få saker avslutade sporras de också av att se mängden arbete de skapar. Jag skulle rekommendera att i de fallen försöka göra tydligt att volymen ökar genom att välja arbetsformer där det syns tydligt.

Grupparbete kan vara litet knepigare om eleverna inte klarar arbetsformen.

Rekommendationen för klasser som inte fungerar bra, är korta gemensamma stunder och enskilt arbete i övrigt på en nivå som alla klarar. Behövs förklaringar eller undervisning kan man samla den del som behöver det i en del av klassrummet för en kortare genomgång.

Det är väsentligt att hitta den nivå eleverna klarar. Nivån måste omfatta både svårighetsgrad i innehåll såväl som arbetsform.

Ofta kan eleverna falla på att innehållet är för svårt. Om uppgiften är för svår för alla elever, blir det snart oroligt när ingen kan och alla behöver hjälp samtidigt. På samma sätt kan eleverna falla på formen eller proceduren. Om de förväntas arbeta i en form som de inte behärskar, skapar det också oro. Om klassen är stökig är det viktigt att hellre göra det för lätt än tvärtom. Om alla kommer igång utan att behöva hjälp, råder arbetsro ganska snart.

Om man ställer ett krav på elever är det viktigt att de kan svara upp emot kravet. Om de inte klarar nivån, spelar det ingen roll vilka hot man uttalar. Det säger ju sig själv. Ställer man en nivå man är säker att alla kan nå i både uppgift och form, kan man driva sitt krav och låta det vara upp till elevernas ansvar att vilja vara med eller mot

När man hittat nivån, blir det en rutin man kan bygga vidare på och utveckla till mer och mer avancerade och komplexa arbetsformer. Mne man måste börja i det enkla. Även under en lektion kan man börja enkelt med en uppgift som många klarar ganska snabbt, och sedan komplettera med en uppgift som tar mer tid och kraft. Alla elever klarar första steget, de som gör det snabbt har sedan något att bita i som kan ta längre tid. Den första uppgiften emellertid, får igång eleverna snabbt och skapar arbetsro.

 

Sök på CM

Vem är uppkopplad

Vi har 63 besökare online